Elefantguldet 2 v.47

Nu har vi snart läst färdigt "Elefant guldet". Nu har Mike och Hyram träffat på ett par urinvånare som har problem med elefanten Papa Tembo. I utbyte mot information av elefant jägaren van der Wels så ska de döda Papa Tembo. Hyra blirförstött på Mike eftersom de är där för att rädda elefanterna. Under tiden föder en av elefanterna som Alison studerar en unge. Budskapet i boken är nog kärlek och hämd.

Veckan uppgift är att jag ska skriva några huvudverb och hjälpverb Hjälpverb markeras "A" och huvudverb "A":
Jag vill spela fotboll.
Imorgon kanske jag ska spela fotboll.
Jag ska åka på resa.
Hjälpveben är till för att förtydliga huvudverben.


Elefant guldet

Nu har vi läst boken "Elefant guldet". Det är bra men den hoppar lite mellan händelser. Författaren skriver om fyra grupper samtidigt. Huvud personerna är en elefant vars mor och alla andra i flocken blivit skutna. Han skriver författaren om som en tillbakablick. Jhon blake med sonen Mac Blake och dottern Aliceson Blake studwerar en flock elefanter som troligtvis handlar i knipa. Mike Taylor en safari guide som tycks tycka att et roligaste som finns är att reta kunderna med medhjälparen Benny. Han och en viss Hyram Jhonson försöker sätta dit en tjuvjägare men har lite emot varandra. Van der Well är en tjuvjägare som arbetar iknognito. Det är honom Hyram och Mike vill åt och av en händelse inte kan gå riktigt efter att ha blivit översprungen av elefanten. Här är en mening ur texten som jag har fått som uppgift att översätta det till plural:

Utan att att någon av dem hade märkt det hade en jättestor grå babian tyst slunkit in i lägret och satt sig på huk utanför Mats och Alisons tält.


Utan att någon av dem  märkte det kom en jättestor grå babian som tyst slank in i lägret och satte sig på huk utanför Mats och Alisons tält.

Tack för den här gången! (=


Pojken som levde med strutsar (2)

Nu har vi läst färdigt "Pojken som levde med strutsar" och den var 1 000 000 000 gånger bättre en "Dårfinkar och dönickar" och jag lovar, man känner sig som en dönicke när man läser den. Åter till "Pojken som levde med strutsar". Som sagt var den väldigt bra och det var roligt att den var verklighetsbaserad. Den 11-åriga pojken Hadara som blivit adopterad av strutsar ser en människa för första gången och känner igen honom i sig själv. Han blir  genast upprymd och vill springa fram till honom och dansa. Men när mannen sedan dödar ett lejon stannar han och tänker aldrig beblanda sig med människor. Sedan blir han infångad och får träffa sin familj för första gången...
Här är Några meningar ur boken:
Strutsarna som känt på sig att något skulle hända hade inte flyttat sig den morgonen. När hettan kom dök gräshopporna först upp som en grå dimma i luftens värmedaller. När de kom nämre såg Hadara att det var ett gigantiskt moln av prickar. Strutsarna lade sig omedelbart ner med halsarna utsträckta utmed marken. Hadara gjorde likadant.
Om jag sjäv vore författare skulle jag skriva en fantasy men den här var riktigt bra ändå. Jag vill ha spänning i böckerna och gärna en implusiv miljö.Som ett högt snötäckt berg eller en oframtaglig djungel. Onaturliga saker är också roligt. Jag vill ha lite mer äventyrsböcker. Slutet av den här boken var sådär. Det var osammanhängande och han gick från tonåring till döden på 3 sidor. Mitt råd till författaren är att skriva ett litet mer sammanhängande slut.

RSS 2.0